Livet alltför nära Kannibalmördarvägen

WHOPTIDO!

Det har hänt något alldeles fantastiskt... jag går in i lägenheten, tittar in i vardagsrummet och vad ser jag... Jo, EN TEVE! Heeeeelt fantastiskt.
Nu är jag även ensam här i lägenheten efterson Fontanellen är Och tittar på vuxna män som svettas, springer och sparkar på en boll. Och alla som känner mig vet klarar jag inte av att vara ensam, jag räknar upp till 20 gånger som jag ryckt till och sprungit ut mot hallen med mitt "skyddsbasebollträ för självförsvar" för att dörren slagigts igen av en vindpust (eller så sitter en mördare där ute och bara väntar på att jag ska ut med soporna, vem vet?).

Idag tänker jag INTE göra något annat än plugga Franska, oui oui, bra är jag!
Så ska jag gå och lägga mig tidigt för en gångs skull också. Så alla som ens tänkt en tanke att komma hit, glöm det.

Har föresten börjat lyssna på Ken ring, så kan det gå om man bor i ghettot.






 Den här oerhört läskiga bilden är min största rädsla för tillfället, det obehagliga är att hon ser lite ut som mig, fast mer blek/grön och fler sår i ansiktet.

PTYM/ Exorcist flickan